RECENSIONER -
Farsan 
|
Farsan spelas av Jan Fares, en rund och god man som arbetar tillsammans med Juan och Jörgen i en liten cykelbutik. Det är tre amigos mot världen. Men när de har stämplat ut så har de alla sina egna bekymmer precis som det är ju... Förutom Farsan, han är ”the shit” för att prata klarspråk. Han lagar den godaste maten, raggar lätt upp kvinnorna i baren och ser glatt fram emot det barnbarn som sonen och flickvännen ska leverera. Men är det verkligen så underbart? Det får du reda på när du ser Farsan, en komedi med en lite dyster underton men som ändå lyckas förbli precis vad den är. En varm film om vanliga människor i Sverige. Josef Fares slog igenom som ett pistolskott när filmen Jalla Jalla sågs av en svensk ungdomsgeneration. Det citerades och snackades om filmen överallt vad jag minns, det var naturligt, det är en jävligt bra film. Sen kom Kopps upp på tapeten och Fares fick kultstatus hos alla som förstog att den var helt underbar, fortfarande en populär film, så fort den nämns lyser ögonen upp hos folk, med citat från polisen Benny. Farsan skiljer sig från Kopps och Jalla Jalla med en stil som verkligen riktar sig till en äldre publik, det är inte lika mycket trams även om Torkel Petersson lyckas dra ihop den bästa och roligaste scenen baserat just på det i ett kök... Jag ska inte säga för mycket. Skratten ljuder i alla fall i soffan och Farsan kammar hem poäng. Det är sorgligt nog inte lika roligt att titta på den här filmen som det var med Fares tidigare, det saknas en galenskap och kreativitet som jag vant mig vid, även om det är absurt och mycket konstiga saker händer så landar det lite för platt för att det ska vara toppgrejer. Skådespelet är klockrent, roligt och initiativrikt tycks det, Nina Zanjani gör sig väl utanför Wallanderserien och Jan Fares är en skön typ som verkligen kan charma publiken. Det saknas egentligen ingenting på den fronten och det är uppfriskande i en svensk produktion, ingen stötesten som drar ner känslan i filmen. Ljudet och bilden är båda klara och fina, godkända helt klart. Farsan gör ingen besviken men lämnar en inte med samma underbara känsla som de tidigare rullarna, den är vuxnare och tar sig själv på mer allvar. Vilket inte alls är en dålig sak, manuset är intelligent och snyggt, allt rör sig åt samma håll utan några som helst tempoförstörande scener. Samtidigt utvecklas karaktärerna under filmens gång och det går snabbt framåt, det är många inblandade och blir således inte tråkigt någon gång, men som sagt – det gamla som jag ville se finns inte riktigt där, förmodligen är det något bra, i alla fall för filmmakarnas karriärer. -T. Ingvarsson torbjorn@dvdklippet.nu
|
|
Betyg
Fler artiklar av
Torbjörn Ingvarsson
