The Messenger
PUBLICERAD 2010-05-22
John Malkovich är Budbäraren, en man som kan se vem som ska dö. När han besöker den karriärinriktade advokaten Nathan tar en relation som är allt annat än vanlig sin början. Se The messenger, en sån där härligt bra film som hamnat lite i skymundan.

Samspelet mellan John Malkovich och Romain Duris är mycket mycket trevligt att titta på. Det startar med ett avvaktande ställningstagande för att med tiden bli allt varmare ju mer vi får lära oss om våra huvudrollsinnehavare. I The Messenger, som av någon konstig anledning inte kallas vid originaltiteln ”Afterwards” handlar det om liv och död, på största allvar. I en grönblå ljussatt nyans av världen befinner sig Nathan i karriären, han har ett brokigt liv fyllt av sorg och saknad bakom sig och när Malkovich som spelar Dr. Kay dyker upp är det dags att tvaga sig ren från synd och söka ro.

Filmen handlar på det stora hela om att komma överens med dens egna livs begränsade tid här på jorden. Vi ska ju som bekant alla samma väg vandra, antingen mot pärleporten, rakt ner i marken eller till ett brinnande inferno någonstans vid jordens kärna. Hur Nathans liv förändras på grund av en mans besök är vad vi får se och det är väldigt intressant att följa. En av de bättre filmerna inom drama jag sett på ett bra tag, helt ren från lätta lösningar och verkligen inte en film som besparar sin publik hjärteskärande händelser.

The Messenger visar på gott hantverk från regissören och filmmanusförfattaren Gilles Bourdos som gjort en snygg film med enkla medel. Han har arbetat med bra skådespelare i en stämningsfylld atmosfär som verkligen gett filmen känslan av att det är någonting på gång, hela tiden. Den enda nackdelen som egentligen finns är att det manus som filmen bygger på är lite för beroende av återblickar för att förklara vilka människorna är. De är redan klara som personer när filmen börjar och det utvecklande som sker är i relationen mellan Nathan och Dr. Kay samt Nathans sökande efter sinnesfriden, det är inte mycket som händer som egentligen känns oväntat...

Trots det, så är det lika trevligt att titta på den här filmen och fördelarna överväger nackdelarna stort, speciellt för att den store John M spelar en roll som passar honom som handen i handsken, Dr. Kay är en lugn och sansad person som tagit till sig sin gåva för att hjälpa sina observationer till ett bättre avslut. Till kontrasten finns då Nathan som överlevt mycket och härdats av det och nu omger sig med ett hårt skal som inte är det lättaste att knäcka, även där görs rollen klockrent. Lägg därtill en hop biroller som även de känns lika naturliga som morgonkaffe och regn på midsommar.

För den som är intresserad av ett lite mer morbidt tema som rör vid det paranormala inom dramafilm så är det här helt rätt film, den är ovanlig, bra spelad och med en äkta känsla som ger rysningar om man hänger sig åt tittandet. Jag rekommenderar verkligen den här filmen.

Av Torbjörn Ingvarsson Fler artiklar av Torbjörn Ingvarsson -Gainsbourg (Recension) -Mannen under trappan (Bluray) (Recension) -Skottår (Leap Year) (Recension) -Suck (Bluray) (Recension) -Happy Gilmore (Bluray) (Recension)