Flickor i karriären
PUBLICERAD 2010-05-11
Career girls handlar om två kvinnor i parallella handlingar. I den ena är de unga, missanpassade och vilda medan den andra handlar om två kvinnor som träffas igen efter att inte setts på länge. Med fina kläder, ordnade liv och många minnen att se tillbaka på.

Själva karriärerna är aningen missriktat som en del av titeln på filmen om du frågar mig, Flickor i karriärern är de förvisso och det pratas lite arbete och önskningar om förbättring då Annie och Hannah ses för första gången på sex år. De bodde tillsammans i en lägenhet på ett ganska sjaskigt hörn i London, deras liv var då brokigt med festande varvat av studier och lösa förbindelser med män. Nu, senare i livet har de båda klarat skolan, skaffat arbeten och anpassat sig efter den vuxna normen och i Mike Leigh’s film berättas deras historia både förr och nu.

När jag först såg baksidan på fodralet så tänkte jag att det här var en typisk tjejfilm där det ska pratas till förbannelse på Gilmore Girlsvis och allt är bara frid och fröjd förutom någon dispyt inom tjejgänget... Men när den första scenen från deras ungdom drar igång blir jag så fruktansvärt glatt överraskad att jag bara ler. Det är rått, det är ett dassigt studentboende där det växlas de skarpaste och mest humoristiska orden jag sett på länge på film. Manuset till Flickor i karriären är så smäckfyllt med otroligt roliga kommentarer! I bräschen för den här Londontypiska kvickheten står Katrin Cartlidge som spelar Hannah utan en miss, hennes följeslagare och märkbart underdåniga vän Annie spelas inget sämre av Lynda Steadman men det är Katrin som snor poäng efter poäng.

Under deras möte som sker under en helg så märker man en stor förändring hos de båda. Deras tics och sätt att samtala förändras ju mer de minns och det här känner jag igen, man anpassar sig ju ofta till ett sätt man haft när man träffar folk från förr. Att det här syns i filmen är så otroligt kul att se och det skapar en dynamik i skådespeleriet som inte syns alltför ofta, dessa två kvinnor (varför de kallas flickor förstår jag inte) tar sina roller ett steg extra och med hjälp av den underbara Andy Serkins och den duktige Mark Benton skapas det både bra komedi och hjärtskärande drama scen efter scen.

Filmen är från 1997 och det gör faktiskt ingenting eftersom den är helt tidlös, det behövs inget mer än det som visas och jag tror att förutom bildkvalitén så kommer den här filmen att uppskattas lång tid framöver bara folk vågar chansa att se den. Dess nackdel är marknadsföringen som ligger på en ytlig nivå och inte alls promotar den film som finns i fodralet, det ser ut som om att det ska vara en riktig skitfilm men är egentligen en pärla.
En klyscha passar ju utmärkt här, döm inte hunden efter håren, eller hur är det man säger?

Jag rekommenderar Flickor i karriären till alla er som saknar den substans man ofta letar efter i dramafilmer, er som kanske börjar lessna på amerikanska softa ljusövergångar över en blond kalufs tillhörande något enormt affischnamn. Den här filmen är superskön, den har karisma och är kaxig som fan, synd bara att det är svårt att förstå det från första början.


-T. Ingvarsson
torbjorn@dvdklippet.nu

Av Torbjörn Ingvarsson Fler artiklar av Torbjörn Ingvarsson -Gainsbourg (Recension) -Mannen under trappan (Bluray) (Recension) -Skottår (Leap Year) (Recension) -Suck (Bluray) (Recension) -Happy Gilmore (Bluray) (Recension)