RECENSIONER -
Robert Broberg - Globen, Höjare och målarock 
|
Det här är Robbans storhet. Han har ögon som ett rådjur och ser i de tidiga inspelningarna som finns med i boxen ( The Robert Karl-Oskar Broberg show – 1969) ut som den totala svärmorsdrömmen. Självklart är inte bara det här anledningen till att han senare spelar upp sina låtar med orkester på Globen och blir älskad av en hel publik fortfarande nästan 30 år senare. Robert Broberg har myntat en hel del låtar som till och med petar bort Povel Ramel från den gamla skolans storheter, Underbara uppblåsbara Barbara till exempel, vem har inte sagt det? Gammal som ung så finns Brobergs arv i våra liv även om vi inte vet om det varje gång. Hans scenshow är inte den fräckaste eller den roligaste men han är en bra underhållare med en härlig utstrålning som vittnar om naturlighet och en ovilja att överprestera. Den här boxen är packad med Brobergs material från så tidigt som 1969 till 1996. I kronologisk ordning: The Robert Karl-Oskar Broberg show 1969 Den här är roligast att se, början av en karriär med en ivrig och mer intressant Broberg, även med inspelade sketcher. Måndagsbörsen 1983 där Robert propagerar för förälskelsen men publiken känns ganska sval. Morot 1988 som bara känns dåligt filmad tyvärr, mycket material att kolla på men Roberts huvud är avskuret på hälften halva tiden. Höjdare 1991 Från Globen med ett väldigt drag, en av Brobergs bättre. Måla rock 1994 Det var öken! Målarock med dåligt beskuren bild men desto roligare scendekor. Robert ser ganska trött ut under det här setet, det märks på föreställningen.. Dubbelsångare 1996 Ligger på en egen skiva och är grymt! Med en enorm publik och en ännu bättre scendekor än Målarock kör Robert på som en galning, ser inte trött ut alls här. För mig är Robert Broberg en kille som min farsa gillade, jag tyckte det var tokroligt på nittiotalet men då var jag inte gammal. Att nu se mer material än (för att jämföra) någon enstaka video online blir rätt så krävande och Robert klarar inte av att locka skratt hela tiden, det blir en överdos ordvitsar och vill man införskaffa den här boxen måste man dosera lite. Det hjälper inte heller att bildmaterialet inte är särskilt roligt, som jag nämnt ovan, bildkvalitén är inte heller den särskilt spännande av förklarliga skäl. Musiken är ändå ljuv, roligt upp och ned i dalar, vissa låtar sjunger jag med i och andra önskar jag skulle avslutas tidigare. Robert pratar mellan låtarna och han är en smart kille, han är duktig och förtjänar en dvd-box av den här kalibern, det hade varit roligare om den hade varit lite, lite bättre bara. -T. Ingvarsson torbjorn@dvdklippet.nu
|
|
Betyg
Fler artiklar av
Torbjörn Ingvarsson
