Hachiko - En vän för livet
PUBLICERAD 2010-05-02
Det var ett tag sen jag såg en uppenbar remake nu. Det var ju en massa där för ett tag sen med skräckfilmerna. The ring och Dark water var ju omåttligt populära i remakeversioner medan originalen oftast mottogs som trista och jobbiga att förstå eftersom det inte pratades engelska.

Lasse Hallström tar sig an en remake (en typ av i alla fall) då han och kramgoe Richard Gere, som i det här fallet är med för att förhindra att filmen hamnar i 1 för 39:-, 3 för 99:- lådan omedelbart i och med Hachiko – En vän för livet.

Filmen handlar om professorn Parker Wilson (Richard Gere) som en dag hittar och tar hand om en renrasig och ovanlig hund. De blir snart oskiljaktiga vänner och Hachiko tar en plats i familjen. Hunden är väldigt speciell på sådant sätt att den varje dag väntar på sin husse Parker vid tågstationen, varje dag, samma tid och väldigt lydigt sitter den där och väntar. Men en dag så kliver inte Parker av tåget. Han har fått en hjärtattack och dött på universitetet.

Hachiko väntar dock tålmodigt. Varje dag i tio år kommer denna hund att sitta på sin plats för att få återse sin husse. Självklart kommer inte dagen, men hunden blir berömd för sin lojalitet och nu menar jag inte att den här filmen förvandlas till någon Grisen Babe utan så var det i verkligheten också. Hachiko är baserad på en verklig historia som skett i Tokyo på 20-talet. Hunden har fått statyer rest efter sig och dens namn används i termer kring lojalitet och trofasthet. Det är en märklig saga som knappt är trovärdig men det är sant.

Om nu den här filmen skulle bli bra bara för att det är sant och fantastiskt vet jag inte. Själv så finner jag den här filmen om Hachiko rätt så Hallströmesque, den är mjuk med pianomusik och fina människor. Den utspelar sig i USA istället för Japan vilket gör det hela till en helt annorlunda upplevelse, det är ju som bekant lite olika kulturer... och det finns även redan en film om Hachiko som spelades in under åttiotalet, med japanska skådespelare på japanska, också den filmen har en hund medverkande. Så syftet med det här är ju att få till en snyftarhistoria till den enorma skara människor som älskar hundar och som lever i tron att de har något speciellt att erbjuda samtidigt som kulorna ska rulla in förbi höstlöven och Gere’s gråa charmiga hår.

Lasse Hallström har ett öga för vad som är snyggt, det visade han redan för länge sedan i Mitt liv som hund, ciderhusreglerna och Chocolat, två av de nämnda i min topp 100-lista som jag aldrig skrivit ned. Hachiko är inget undantag och den enligt vad jag läst så mottas den med lika öppna famnar som om att Lasse själv skulle stå och dela ut gratis pengar till folk på stan. Det är en fin film som är ganska bra, men utan Richard Gere skulle den snabbt bli avfärdad som ytterligare en film om nån hund som har bra inlärningsförmågor. Jag är imponerad av Hallströms filmmakeri, vem blir inte det? Men mjukheten, snyftningssuktandet och det faktum att det i stort sett är en remake gör filmen väldigt ointressant för mig personligen.

Men det finns en (som sagt) enorm publik och den här filmen är en sån ”Den måste du se.” inom vissa kretsar, jag tycker motsatt men det är ju upp till var och en det. Glad blir jag av att det i alla fall håller sig till historien om Hachiko och att vi som inte visste om det här ju faktiskt har möjligheten att lära oss något.


-T. Ingvarsson
torbjorn@dvdklippet.nu

Av Torbjörn Ingvarsson Fler artiklar av Torbjörn Ingvarsson -Gainsbourg (Recension) -Mannen under trappan (Bluray) (Recension) -Skottår (Leap Year) (Recension) -Suck (Bluray) (Recension) -Happy Gilmore (Bluray) (Recension)