Capitalism: A love story
PUBLICERAD 2010-05-01
Michael Moore är en av de mest kända dokumentärfilmarna i världen, han har en otrolig makt i sina händer och varje gång en ny film släpps skapas det diskussion och motparter som vill bevisa att han har fel och att han bara använder sina filmer för att tjäna pengar med mera med mera. Det är lätt att okritiskt ta åt sig hans filmer som sanningen och det är därför Moore är så stor.

Med tv-serien The awful truth, filmerna 9/11 och Bowling for Columbine samt Sicko i bagaget har Moore satt en nål på världskartan som en av de största grävande dokumentärfilmarna. Han använder sig av en direkttaktik och ger sig på de stora jättarna i ett typiskt David Vs. Goliat scenario. Så gjorde han i Sicko och mycket i den nu nästan arkiverade The awful truth.

Som vanligt så saknas det en nyansering från den andra parten i Moore’s film om kapitalismen och den så kallade amerikanska drömmen. Det vita staketet, ett arbete och möjligheten att leva tryggt med familjen och en gång om året få semester suddas bort från näthinnan på alla de människor som förlorar sina arbeten när bankerna krisar och Wall Street förlorar pengar som rullar runt som sten på en ås.

Men förutom den nyansering som jag gärna ser i en film av den här kalibern gör Moore som vanligt ett grundligt arbete och presentationen är fenomenal, gripande och väldigt upprörande på ett hemmabaserat vis då de nyligen lagt ner stora fabriker i staden där jag bor samtidigt som företagen inte nödvändigtvis går med förlust. Det är en film som verkligen sätter den lilla människan i fokus och verkligen gör allt i sin makt för att banka på de välbeställdas portar och återkräva bankernas räddningspaket (som du nog hört talas om om du såg på nyheterna när bankerna gick åt skogen i USA). Ett paket som misstänks ha använts till bonusar, konferenser m.m i senare skedet och som inte har kunnat granskas av någon myndighet då det inte tycktes nödvändigt av den Bush”styrda” regeringens regim.

Moore är inte bara på gatorna i New York utan även i sin hemstad Flynt och andra liknande städer där många förlorat sina arbeten. I en fabrik pågår en sittstrejk då arbetarna blivit varslade och enligt företaget inte kommer få någon ersättning för den senaste tidens arbete då företaget inte har råd. Hela spektrumet täcks och det är inte en sekund som slösas åt alltför stiliserade scener. Lite utfyllnad finns det dock då Moore i vanlig ordning försöker ordna blixtvisiter med VD’s på gigantiska företag och självklart blir motad i porten, att han aldrig lär sig?

På det stora hela är Capitalism: A love story ytterligare en bra film med Michael Moore, han gör ju det här väldigt bra, men efter att ha sett 9/11 och kollat upp lite fakta efteråt kan det vara bra att göra så även här, det finns väldigt lite nyans i filmen som bara kastar skit på alla beslut som tagits. Frågeställningarna är många under filmens gång och det är raka svar, lätt att hänga med på men mycket förbryllande att se, hur ett sådant stort lands ledare och viktipettrar kan ta beslut som verkligen inte går hem varken hos folket eller politikerna. Maktmissbruk, kontanter, börshajar och protesterande arbetare, allt får plats i Moore’s senaste. Se den.


-T. Ingvarsson
torbjorn@dvdklippet.nu

Av Torbjörn Ingvarsson Fler artiklar av Torbjörn Ingvarsson -Gainsbourg (Recension) -Mannen under trappan (Bluray) (Recension) -Skottår (Leap Year) (Recension) -Suck (Bluray) (Recension) -Happy Gilmore (Bluray) (Recension)