Oskar Oskar
PUBLICERAD 2010-04-24
Jag gillar Björn, han verkar vara en glad person och har gjort så mycket för den svenska filmen även om han ofta ses som en pajas. Adam och Eva, Väguten ut med flera, det är sällan jag inte gillar en Kjellmanfilm. Det finns ju såklart en del bottennapp men nu tänkte jag försöka vara positiv.

I Oskar Oskar står Björn Kjellman i rampljuset som just Oskar, en man med alldeles för mycket ensamhet och ett väldigt hemligt liv. Det framgår aldrig vad han arbetar med eller vad han har för intressen (förutom papegojan Palle då) och kanske är det så att det inte finns något att berätta om Oskar förutom det som visas nu.

Han har en paranoid personlighet, på gränsen till en kluven personlighet, inte så att han är galen eller vaknar upp i rännstenen mitt i natten utan att minnas någonting. Han fokuserar sitt liv på andra människor och är inte sen att ge tips om hur de skulle kunna förbättra sig. Något som inte ses som alltför populärt oftast. Kjellman gör det här väldigt bra och enligt en intervju som jag såg tidigare kan jag minnas att han trivdes i den här rollen, det syns. Han bär finkostym och ännu finare hatt och talar korrekt med folket samtidigt som han tycks se ned på dem. Moralets förfall tas upp på baksidan av fodralet men jag vet inte riktigt om det här är någon vigilantfilm. Det kommer aldrig till den punkten.

Mer påminns jag om Falling Down, en fruktansvärt bra film där en man helt enkelt får en knäpp i huvudet och ger sig ut på gatorna i en klassisk berättelse som man sent glömmer väl man sett den. Oskar är mer beräknad men i samma kategori, den ensamme mannen har en plan och en personlighetsstörning som går hand i hand. Hans liv hade definitivt sett annorlunda ut om han inte varit ensam så länge, men nu är det såhär och det blir faktiskt riktigt intressant att titta på.

Med lite bi-historier som leder Oskar till kokpunkten så går den här filmen i svala inomhusmiljöer och fina sommarbilder ute, den ser bra ut och med det lilla fina tempot som den går i så är den riktigt trivsam att titta på. Jag tycker om det svenska typiska som blandas med Oskars utstuderande beteende.

Regi och manus har skapts väl av Mats Arehn som tidigare gjorde den mycket bättre Persona non grata som jag recenserade tidigare. Tyvärr är inte Oskar Oskar lika träffsäker och allvarlig trots att det händer en hel del grejer som ju faktiskt är riktigt allvarliga under filmens gång. Björn Kjellman är bra och så är också resten av ensemblen, det är inte dåligt skrivet eller filmat och det är bra bild och ljud. Det är bara något som saknas, vad det är vet jag inte, kan inte sätta fingret på det. Kanske skulle det ha varit en annan Oskar, kanske skulle tempot höjts något eller så borde miljön bytts ut då det kan vara rätt svårt att relatera till Oskar och hans grannars liv. Jag vet inte, men vad jag vet är att den är sevärd och det är ju sällan en svensk film är det såvida det inte är en rak komedi så passa på och chansa lite, du kanske tycker den är superbra, riktigt så långt kan inte jag sträcka mig.


-T. Ingvarsson
torbjorn@dvdklippet.nu

Av Torbjörn Ingvarsson Fler artiklar av Torbjörn Ingvarsson -Gainsbourg (Recension) -Mannen under trappan (Bluray) (Recension) -Skottår (Leap Year) (Recension) -Suck (Bluray) (Recension) -Happy Gilmore (Bluray) (Recension)