Wallander - Vålnaden
PUBLICERAD 2010-04-01
Mordbrand som tema den här gången, med lite ekonomisk brottslighet, lite bristande moral från aningen tunga gästskådisar och en hel del båtar och pooler för att locka fram sommarkänslorna i publiken ordentligt. Det är dags för den 23:e installationen av Wallander.

Efter att en gasexplosion sjungit över en tom strand och tagit med sig två personer i brandröken kan det snabbt konstateras att det inte handlar om någon olycka. Branden är anlagd och de två offren lämnar en brokig samvaro efter sig då de båda är gifta/sambo och dessutom bor väldigt nära varandra. Det är inte utan skäl som Wallander riktar in sig på deras närmsta, som ju onekligen har motiv... Men när de misstänkta en efter en kan sållas bort står vår svense Horatio Cane där med glasögonen på snedden och funderar var han ska leta härnäst.

Det är Wallander enligt mallen och det ska såklart inte vara för enkelt att lösa fallet, men å andra sidan får det inte vara för svårt heller. Den väl inbitne kriminaltittaren kan nog snabbt lista ut ett par hållbara scenarier som förstör slutet för dem själva... jag däremot, klarade inte av det den här gången. Med det sagt betyder det inte att jag satt häpen och förvirrad när nystanet äntligen rullat ut sig helt. Det är standard.

Krister Henriksson, Sverrir Gudnasson och Nina Zanjani är de stora stjärnorna bland våra vanliga medverkande den här gången och deras insatser är desamma som vanligt. Roligare att titta på är ”händerna i håret kocken” Per Morberg som inte bara är en stroppig rikeman utan också en minibadshortsanvändare av rang, väldigt underhållande! Men resterande filmen då kanske du undrar.... Ja, det var inte så väldigt härligt bra trots att regissören tidigare varit med på Lasermannen och Upp till kamp – det är väldigt segt framförd mellanintressant svensk kriminalfilm som presenteras med en fruktansvärt kornig bild, vidrigt kornig faktiskt och det lade inte till något positivt alls till en annars väldigt trist film. En av de sämre Wallander-rullarna på länge faktiskt, den ger inte mycket utrymme till utveckling för våra polisvänner och det händer egentligen ingenting roligt under hela filmen.

Mot slutet blir det nästan komiskt dåligt skådespel och en extremt utdragen och pinsam jakt tar start, Wallander skadar sig men tar det med en nypa salt (han blir skjuten) och en av aspiranterna dör nästan, men det är så tarvligt framfört att det inte finns någon inlevelse överhuvudtaget i soffan där jag satt. Det var segt, alldeles för segt för att kunna beskrivas som action – det kändes som om att jag hade kommit åt knappen på fjärrkontrollen som gör att det bara spelas upp i trefjärdedelstakt.

För ett inbitet fan av Wallander kan det här bli lite av en besvikelse tror jag, då serien fått ett lyft på senare tid, tyvärr är det ju så att tappar man en film så är det bara att börja om. Mitt förtroende är litet just nu för Wallander. Som tur är går aldrig sättet ur mannen och förhoppningsvis kommer han köra lite fler moves med vippade glasögon och lite schyssta onliners i nästa film, som bör komma inom kort.


-T. Ingvarsson
torbjorn@dvdklippet.nu

Av Torbjörn Ingvarsson Fler artiklar av Torbjörn Ingvarsson -Gainsbourg (Recension) -Mannen under trappan (Bluray) (Recension) -Skottår (Leap Year) (Recension) -Suck (Bluray) (Recension) -Happy Gilmore (Bluray) (Recension)