Betyg |
|

Läsarnas betyg

| Betyget
grundas på genomsnittet av
22
röster. |
Betygsätt filmen
|
|
|

Den siste pälsjägaren
PUBLICERAD
2006-12-06
I den här dokumentär/äventyrsfilmen får vi följa Norman Winther och hans fru May Loo (Nebraska) som spelar sig själva. Norman är en pälsjägare i Yukon, Kanada som jagat djur och sålt päls i hela sitt liv. Född och uppväxt i Yukon hittar han överallt och är inte rädd för att åka hundsläde i nedförsbacke eller korsa sjöar med tunn is. En riktigt hårdnackad skogsmulle skulle man kunna säga, och med sin röst tänker jag mer och mer på hur han skulle passat bra in i en spaghettiwestern direkt bredvid Clintan!
Men allt är inte frid och fröjd i Yukon, Norman och hans fru har problem då deras jaktmarker hotas av företag som skövlar skogen och jagar bort djuren, paret flyttar även de till nya marker och bygger ett nytt hus för säsongen, men det finns inte tillräckligt med päls att finna och de finaste djuren vars päls ger mest ersättning lyser med sin frånvaro. I Den siste pälsjägaren koncentrerar sig filmmakarna på Normans egen vardagssituation och vi följer honom ute i naturen, både i med och motgång.
När jag hade tryckt mig igenom de menyer som fanns, och filmen startar med en flygtur över Yukon tänkte jag att det här kommer att bli väldigt mysigt. En riktig inspirationskälla för att gå ut i naturen och titta sig omkring lite, nåt som jag tyvärr inte hinner med så ofta längre. Mycket riktigt så blev filmupplevelsen detsamma. Väldigt fint foto med roliga vinklar och lösningar, nåt som verkligen behövdes då filmens längd övervinner dess handling, för det är en film som har handling, inte en dokumentär i vanlig tappning där man får titta och lyssna på vad personerna berättar, utan det är istället uppbyggt som en film där Norman och May Loo inte ska intressera sig för kameran överhuvudtaget.
Hur det fungerar är en helt annan historia, jag tycker inte om det till hundra procent utan det hade varit bättre som en ”vanlig” dokumentär där man får informationen serverad och sen får bilda sin egen bild av hur intressant det är. I Den siste pälsjägaren är det filmiskt gjort och som sagt bra foto, men regi och hur låtsasdokumenterat det är blir störande. Norman och May Loo är inte direkt några otroliga skådespelare och man förstår omgående att det är från papper till deras läppar som replikerna kommer. Deras vardagliga liv blir tyvärr en historia som inte känns trovärdig då varje ord är uttalat efter manus och mycket koncentration går till att inte titta in i kameran.
Det dåliga skådespeleriet och sättet ljudet lagts på (låter dubbat) gör filmen orättvisa, men den fungerar på nåt vis ändå. Fördelarna med filmen är att dramatiska scener kan utföras på grund av uppbyggnaden av det dokumentära, och det är faktiskt nervpirrande till och från. Inte nåt extremt men man biter sig kanske lite i underläppen om man är känslig för spänning och lever sig in i att det faktiskt skulle kunna varit på riktigt. Den siste pälsjägaren klarar sig dock till mesta del på grund av fotot och den vackra naturen som man bjuds in i och ett bra val av passande musik.
Är du en naturperson som älskar djur, speciellt hundar då det finns många sådana i filmen, som spelar sina egna roller i historien, så tycker jag du kan ge Norman White en chans. Gillar du Mission Impossible-stuket kommer du förmodligen avlida av tristess. En film för en speciell publik, som nog går hem hos just den publiken.
-T. Ingvarsson torbjorn@dvdklippet.nu
|
|
Denna och
många andra filmer hittar du hos CDON
|
|
Filmspecifikation |
|
|